lördag 29 juni 2013

Ibland blir det mer komplicerat än man tänkt sig

Irisens ”landningsbana”- en djupdykning


Hittade i vintras på biblioteket en bok vars framsida visade en bild på en iris. Boken var Blombiologi av Egil Holm från 1979 och den fick givetvis följa med hem. I denna lilla bok ges förutom lite grundläggande botanik lättsamma beskrivningar av hur en del växter fortplantar sig; däribland irisen.  Man kan läsa;

Lotta har fångat en Guldbagge som gottar sig i irisen
Irisblomman är sinnrikt konstruerad. Pollineringen sker av humlor och andra insekter med långa sugsnablar. Självpollinering är inte önskvärt. Det ofta färggranna bandet (signal/nektarmärke) på de nedre kronbladen (falls) mitt är insekternas ”landningbana”.  På undersidan av stiftgrenen och ovanför det nedre kronbladet sitter stiftmärket som fungerar som en klaff. När humlan kryper in på kronbladet skrapas det pollen som förhoppningsvis humlan har med sig i pälsen från en annan iris, av och fastnar på märket.  
De övre kronbladen bortplockade för att stiftgrenen skall synas bättre
På vägen ut ,efter det att humlan stillat sin hunger, passeras sen ståndarknappen och då får humlan med sig nytt pollen att föra vidare till nästa blomma. (Anm:. Mer utförlig beskrivning av irisblommans delar finns på HIH:s hemsida)

Självpollinering kan inte helt undvikas då varje iris har åtminstone tre ”landingsbanor” (en på vardera nedre kronblad) och humlan kan tänkas besöka även de andra två.

Man kan inte annat än förundras över hur sinnrikt naturen ordnat fortplantningen och att det dessutom är så vackert för ögat!
Här är även ståndaren bortplockad

Så långt vinterns läsning. Nu skulle detta fotograferas! Irisarna började blomma och jag dissekerade ett antal stackars blommor för att ”förstå principen”. Insåg snabbt att mina botanikkunskaper behöver byggas på. Här fanns ståndaren med pollen men ingen traditionell pistill. Dessutom lyste humlorna med sin frånvaro.. De fåtal jag sett har valt andra växter. På iris finner man mest bin och blomflugor. På något sätt lyckas så ändå pollineringen även om det faktaspår som ledde mig in i denna djupdykning nog gäller ändra humlor än våra svenska, som verkar helt ointresserade av iris

Passa på att gå ut och kika lite närmare på blommans delar! Själv upptäckte jag bl. a. att irisens skägg är fastväxt på det nedre kronbladet. Har alltid trott att det är en lös ”fläpp” som hänger ovanför. Den andra fläppen som jag nu vet heter stiftmärke hade jag aldrig tidigare noterat att den fanns.Inte för att jag skall pollinera några iris men nu vet jag åtminstone hur man går tillväga om man vill hjälpa naturen på traven.
Foto: Birgitta H Olsson
Tack Birgitta och Lotta för att ni lyckats bättre i insektsfotograferingen än jag och kunnat bidra med bilder.

Inlägg av: A-C Carlson

torsdag 20 juni 2013

Fina hostor i Marum


Tips på vackra hostor från Karin och Stellan i Marum.


'Carolina Sunshine' 'Green with Envy' 'Gypsy Rose'
'Iced Lemon' 'Katsuragawa Beni' 'Little Black Scape'
'Orange Marmelade' 'Purple and Gold' 'Wiggle Worms'

Inlägg av Karin Skara

lördag 15 juni 2013

Gul daglilja

 Frågor & Svar

Hemerocallis

Jag har som många andra den vanliga gula dagliljan i min trädgård, I trädgårdslitteraturen hittar man två sorter som båda kallas gul daglilja; Hemerocallis flava och Hemerocallis lilioaspodehlus. Hur ser man skillnad på dessa?

Svar: Det korrekta vetenskapliga namnet på gul daglilja är Hemerocallis lilioasphodelus. Hemerocallis flava är en synonym äldre benämning som lever kvar men som är felaktig. Det är alltså inte två olika arter utan en och samma.

Hemerocallis lilioasphodelus 
Ur: Addisonia Vol.14::457 (1929) -
 som H.flava - Mary E. Eaton








Komplettera gärna svaret!

onsdag 5 juni 2013

En vitblommande hosta

med okänt ursprung är Hosta 'Lakeside Lollipop'.
När hostornas första blommor börjar vissna brukar jag snabbt vara där med sekatören. Vissna blommor i kombination med regn och sol tycker jag fördärvar bladen och därför klipper jag bort stjälkarna innan de blommat över. Nästan de enda hostorna i trädgården som får behålla sina blomstjälkar är de som bjuder på vita blommor och dit hör 'Lakeside Lollipop'.



En liten (S) hosta med tjocka, ådrade, mörkt gröna och nästan runda blad. Att den inte är snabbväxande utan tar tid på sig för att bli vuxen är för oss som har en liten trädgård bara ett plus.


Från 1993, Chastian.

Mer om varför så många hostor har namnet Lakeside... hittar du här: http://forums.gardenweb.com/forums/load/hosta/msg0216505025204.html
 
Inlägg av Birgitta H Olsson