fredag 22 februari 2013

Fler bloggare efterlyses.....


…stod det i senaste HIH-bladet

En sådan uppmaning kan man ju bara inte strunta i,eller hur? Speciellt inte om man som jag älskar att skriva - och prata - om det som står mig närmast, min trädgård och mina växter. Och då i synnerhet om mina hostor,mina irisar och mina hemerocallis. Hostor har jag inte så många av, hemerocallis har jag väldigt gott om, men det här ska handla om mina - numera - ganska få irisar.
Anledningen till att jag inte har så många kvar är att halva "innerträdgården" (som är den delen av tomten där jag har en massa rabatter) grävdes upp senhösten 2011. Vi var tvungna att akut dränera om grunden. Uppgrävningen kom alltså väldigt hastigt på, så jag hann inte flytta en enda perenn eller lökväxt. Nästan alla mina våririsar t.ex. försvann på så sätt. Snyft!

Iris pallida `Argentea Variegata´ med Allium `His Excellency´ 
och Scabiosa japonica (Japansk vädd)

Den amerikanska hybriden 'Charming Billy'
Visserligen har jag väl en och annan kvar, men inte alls lika många som tidigare. En del av dom amerikanska hybrider jag köpt på mig dom senaste åren har också dött alldeles av sig själv. Ja, de flesta jag importerade från USA var faktiskt döda när de anlände! Av elva stycken var det endast två som överlevde resan!!

Nu var det inte odlarens fel. Absolut inte, för de var perfekt packade. Utan det var först och främst Jordbruksverket fel som behöll dem i flera veckor trots medföljande friskhetsintyg. Sen måste jag faktiskt också skylla lite på en "trädgårdsvän" som inte packade upp dem när de äntligen anlände. Hon skulle nämligen ta hand om dem eftersom jag precis då råkade vara på fastlandet! Uttrycket "ta hand om" betyder i mitt vokabulär att man packar upp dem och vattnar dem åtminstone!!
Iris 'Dark Aurea'
Båda två av de överlevande USA- importerade finns dock kvar. Den ena, 'Dark Aurea', har t.o.m. trivts så bra i en av pallkragarna att den växt till sig så pass att jag kunnat dela den ett par gånger. Blomman är naturligtvis väldigt vacker, men jag tycker att det är de mörka, nästan svarta stänglarna som gör den här sorten så vansinnigt tilltalande.
Iris 'Midnight Majesty'
Men av mina andra irisar så trivs en del alldeles förträffligt. Min `Midnight Majesty` har jag på begäran delat ett flertal gånger, så av just den irisen finns det en massa "barn" utspridda på Gotland. Det var den Iris som min väninna köpte åt mig på Zetas och då kostade den 390:- vilket stod klart och tydligt på namnremsan. Men damen i kassan tyckte tydligen att det var alldeles för dyrt för en perenn, det måste bara vara 39:-, vilket var vad hon debiterade väninnan på hennes köpkort.

Väl här med irisen - "samt en massa andra växter - var det ju inget att göra åt saken längre. Istället skrattade vi gott åt det hela och prislappen fick sitta kvar i flera år. Under årens lopp med trädgård i Älvsjö, alltså ganska nära Zetas, så hade dom nog tjänat in den summan många gånger om på mig. Dessutom känner jag den dåvarande ägaren Folke och brukade få lite udda plantor ibland, så jag tror inte att han skulle tagit alltför illa upp!


Eftersom `Midnight Majesty´ trivs så otroligt bra i min trädgård - och jag trivs precis lika bra med den - så har jag den på flera ställen. Tyvärr blev just den här hörnan uppgrävd så den här ruggen finns inte kvar, men jag har den som tur är på andra ställen.

Iris 'Caribbean Sky', en av mina andra irisfavoriter höll på att försvinna helt vid uppgrävningen, men lyckligtvis hade en pytteliten rotbit kommit med en buske som flyttades med grävskopan – och den lilla biten grävdes ner på lämplig plats och blommade faktiskt under sommaren.

Del ett av ett inlägg om iris av Susie Bloom

fredag 15 februari 2013

Hosta - en favoritväxt även i kruka


Taklök och hosta krukodlar jag gärna



Båda tycker jag fina att kombinera med andra växter som har mer färgstarka blommor eller med t.ex gräs.


De riktigt små hostorna, minivarianterna, kommer upp i höjd och man slipper ligga på alla fyra för att kunna se dem ordentligt.


Bladen får inga eller nästan inga snigelangrepp och plantorna klarar vintern utan att behöva flyttas in. Hosta är ingen växt man behöver krusa extra med för att den skall vara fin. Hos oss får en del skydd mot väta under vinterhalvåret medan andra som står planterade i stora krukor, krukor så tunga att de får stå kvar på sin plats hela året, får klara sig ändå. Klarat sig galant har de också gjort även under de senaste riktigt kalla vintrarna.

Hostor jag är extra rädd om hamnar i bänkar eller under simsen för att få skydd, eller så välter jag omkull krukorna så det inte kan regna direkt i dem. 

Favoriterna är många men det finns alltid de som man tycker extra mycket om och dit hör 'Phantom', 'Cinnamon Sticks' och 'Emeralds and Rubies'. Alla tre fastnade jag för när jag läste om dem i The Color Encyclopedia of Hostas av Diana Grenfell och Michael Shadrack.


Hosta ’Emeralds and Rubies’ (Dishon 1994) med sina vackert röda bladskaft, tog Bohus perenner hem åt mig 2006. De rubinröda skaften och smaragdgröna bladen blir allra finast om man kan se dem i ögonhöjd och motljus.


'Cinnamon Sticks' (Herold NR) med sina nästan hjärtformade grågröna blad och rödprickiga skaft där det rödprickiga fortsätter upp i bladen, gav mig både hjärtklappning och habegär när jag såg den för första gången. Det visade sig att den fanns att få tag på när jag gjorde en beställning från Fransen 2007.

'Phantom' (Solberg&Wilkins 1995) har också grågröna blad med lite rödprickiga skaft. Svår att hitta på plantskolorna men när jag frågade hos Fransen fanns också den att köpa. Har krukodlat den sedan 2009 och i våras delade jag den för första gången.

Skulle det vara någon som helst nackdel med att odla hosta i krukor så är det att de måste delas lite oftare än när de växer på friland och så passningen med vatten förstås.

Inlägg Birgitta H O

lördag 9 februari 2013

Nya iriskorsningar Interspecies och Interseries

Irissläktet är stort och alla irisar korsar sig inte med varandra naturligt. T ex har flera av dem olika kromosomtal. Häromdagen fick jag mitt medlemsblad i SIGNA (Species Iris Group of North America) och där är en lång artikel om just alla dessa korsningar, företrädesvis på skägglösa irisar. En stor del av artikeln behandlar vad man ska kalla de olika korsningarna. Tomas Tamberg i Berlin har gjort ett jättearbete med dessa korsningar under många år.

Det börjar komma fler och fler av dessa olika korsningar och vi måst vänja oss vid vad det är. I texten nämns en mängd t ex  Vertosa (versicolor × setosa) Sibigraphes (sibirica × chrysographes) och Pseudata (pseudacorus × ensata.
 
En korsning som blivit lite vanligare är Sibtosa som är en bra korsning för oss i Sverige, jag har odlat ett flertal sorter under ett antal år, och de är utmärkta plantor.

Fler sorter kan man hitta på Tambergs hemsida .

På bilderna sorter från Tambergs:
 Sibcolor (sibirica x versicolor) - I. ’Tango Music’  

Sibtosa (sibirica x setosa) - I. ‘Butterfly Fountain’
Tetra “Versilaev” (versicolor x laevigata, tetraploid), sådd av frön från Tambergs.

Inlägg av Lotta Bernler

fredag 1 februari 2013

Hostor jag har kvar

För nyare H-I-H vänner vill jag omtala att jag, som heter Thomas, är en föredetting, som egentligen slutat odla, men som segar mig fram dag för dag. En gång hade jag en spännande trädgård på vårt sommarställe, vid en åstrand i södra Kalmar län. Där växte bl.a. ett relativt omfattande sortiment av hosta, iris och dagliljor. Men när ålder och krämpor satte in fick jag lämna trädgården vidare och dra mig tillbaka till en liten tomtbit på BRF Apelsinen i glasbrukskommunen Nybro. Den tomten ligger på en avplanad grusås, påförd ca 20-25 cm så kallad matjord. Enligt vad som berättats fanns inte en enda daggmask i jorden de första åren efter att husen byggts i början av 1990-talet. Numera kan en oktoberdag se ut som om den hemsökts av vildsvin. Helt uppbökad med hundratals små jordhögar. Säkert finns de i rabatterna också, men där syns de inte så tydligt.
'Blue Angel' och 'Northern Exposure', m.fl
Omkring 2005 (vi kom dit 2000) började jag försiktigt att flytta över några hostor (och dagliljor) från trädgården vid kusten. Det gick så till att jag vände upp och ned på en bit gräsmatta. Hackade särskilt sönder torven på ca 25x25 cm där plantan skulle stå och satte ned den. Resten av den vända turfen strödde jag över med lite plantjord eller kompost och bearbetade den tills den gamla grässvålen vissnat efter några månader. På det sättet fortsatte jag tills tomten var slut. Det har blivit 12 plantland på ca 4-10 km² i lite olika former men med raka kanter. Jag odlar inga andra perenner än H-I-H växter

Massbild, bl a. 'Pauls Glory' i mitten
Till en början kantskar jag rabatterna ett par tre ggr/år, men från och med våren 2012 satte jag en sarg runt samtliga för att slippa den arbetskrävande kantskärningen.

Hosta har jag i fem av landen, varav tre är helt ”rena”. Alla inritade på kartskisser, för att slippa etiketter. Total har jag kvar ca 100 sorters hostor av de som jag tycker mest om. Inga riktigt små, dock några mindre men desto fler av medelstora och riktigt storväxta. Jag sköter dem på samma sätt som de dagliljor och de få irisar jag har kvar.
Från v. 'Sea Saw', 'Zager's White Edger', 'Tokudama Aureomarginata'

Den gamla blasten huggs ner när frosten knäckt den och så får den ligga till vårsolen torkar upp landen och det blir dags att ta bort fjolåret och överströ med ett lager täckbark/barkmull. I mitten av april övergödslas tomten i sin helhet med NPK 11-5-18.Med det och vattning (vi har en gemensam djupborrad brunn) får de klara sig hela säsongen.

Vad jag konstaterat är att odlingsförutsättningarna skiljer sig en hel del mellan kusten och Apelsinen (+ 80 m). Först är det i april när tidiga sorter börjat växa. Vid kusten blir det ingen märkbar frost, medan det i Nybro kan komma frostnätter enda in i maj, då tidiga sorter som t ex’ 'Inniswood' och flera storbladiga plantor kan få sin första tillväxt frostbränd, om de står öppet och soligt. Tyvärr finns då inget annat att göra än att klippa av bladen och vänta på återkomsten. 2010 drabbades minst ett 30-tal plantor, 2011-12 färre. En annan skillnad är storleken på tillväxten. Plantorna här blir något lägre och bladen mindre än på den tidigare platsen. Det gäller medelstora och stora hostor. På låga och småbladiga plantor märks ingen skillnad.

Inlägg av Thomas Nilsson