söndag 30 december 2012

Hosta med ett leende

Jag gillar hostor men även böcker. Att man via nätet enkelt kan få tag på speciallitteratur till rimliga pengar är fantastiskt. Många länder, däribland Storbritannien, har låg eller ingen moms på böcker så det kan man se som en rabatt och finansiering av frakten. Begagnade böcker håller oftast god kvalitet och är mycket prisvärda.

En bok jag köpt på antikvariat på nätet är Nils Hylanders klassiska hostabok från 1954 - The Genus Hosta in Swedish Gardens. I den finns denna bild som åtminstone får mig att dra på smilbanden.


Andra kanske ser mustascher men bilden illustrerar olika typer av hostors bladskaft i genomskärning. Tänk att man ens kommit på tanken att studera detta! Jag nöjer mig med att konstatera att hosta är en växt man blir glad av.

Inlägg av A-C Carlson

onsdag 26 december 2012

Hemerocallis altissima


Bloggen har fått en fråga från Hans Westerberg som undrar:

"I boken Perennials volume 2 av Roger Phillips och Martyn Rix finns det en Hemerocallis altissima som blir ca 1,5 meter. De nämner även vissa namnsorter som 'Autumn Minaret', 'Challenger' och 'Statues Que'.


Kan någon berätta för mig om det finns någon som har, helst arten eller någon av namnsorterna ?

Hemerocallis altissima Foto: Lotta Bernler
Mer om arten finns inlagt på HIH-Gruppens galleri men om själv arten finns i odling i Sverige är okänt. De sorter som beskrivs ovan 'Autumn Minaret', 'Challenger' och 'Statuesque'  klassas som hybrider av AHS och de är alla framtagna av Stout.

En del menar att altissiman inte är en egen art utan en variant av H. citrina. Den används i hybridiseringsarbetet främst för sin höjd och sin sena blomning. Tamberg är en av de hybridisörer som använt altissiman.

Att få tag på rena arter är inte helt lätt men Gaissmeyer i Tyskland har den i sitt sortiment..Många av Stouts sorter finns att köpa hos Woottens. På den internationella marknaden finns även plantskolor som säljer en sort kallad 'Altissima' men den är inte registrerad..Om det är arten eller  hybrider är svårt att veta.

Inlägg av A-C


söndag 23 december 2012

’Night before Christmas’

Den är bara en av många hostor som i sitt namn har ordet christmas. Ett mycket passande namn när vi i HIH-gruppens styrelse så här kvällen före julafton vill önska alla bloggläsare en riktigt God Jul, eller hur?


Hosta ’Night before Christmas blir ca 45 cm hög och hör till de medelstora – stora hostorna. Den är en vävnadsodlad sport av ’White Christmas’ från Machen 1994.

I boken The Color Encyclopedia of Hostas av Diana Grenfell och Michael Shadrack står det att plantan kan bli upp till 75 cm i diameter. Så vid har den inte blivit hos mig men det kanske beror på att jag tagit fasta på en rekommendation från ovan nämnda bok. Författarna föreslår att plantan skall delas relativt ofta för att det vita partiet i mitten på bladen skall få så fina proportioner som möjligt i förhållande till den mörkgröna kanten. Skall jag vara riktig ärlig handlar delningen här hos mig mer om plats än en vit vacker mitt på bladen. Står den för soligt och torrt blir det vita i bladen lätt brunt och fult.

Inlägg av Birgitta H O

En riktigt God Jul!
önskar Ann-Christin, Monica, Georg, Jan, Karin och Birgitta

söndag 16 december 2012

Evergreen & Semi-evergreen - klarar de vårt klimat?


 Frågor & Svar

Hemerocallis


Läser på Bourdillons hemsida att vissa dagliljor är Evergreen respektive Semi-evergreen. Förstår av HIH-sidan att det handlar om hur mycket bladverket vissnar ner vintertid. 

Fråga: Klarar dessa dagliljor vårt svenska klimat? De lär ju vissna ner här men överlever plantorna?


Monica W

måndag 10 december 2012

Miniatyr- och små dagliljor

En daglilja klassas som miniatyr (Mini /Miniature) om blommans diameter är mindre än 3” (7,5 cm). Är blomman  mellan 3-4,5” (11,5 cm) så klassas den som liten (Small) Små och miniatyrer kan vara både lågväxande och ha hög blomstjälk.   

Jag tycker dessa småblommande är lättplacerade i rabatterna.

 
Miniatyren ’Siloam June Bug’
har en varmt smörgul färg med ett brunaktigt öga och blommar rikligt.




Pauline Henry (1908-2000) var en amerikansk hybridisör som under nästan fyrtio år tog fram dagliljor i Siloam-serien. Kännetecknande för dessa dagliljor är att de oftast är små och/eller dubbla. Färgskalan går i gula, rosa eller krämfärgade toner och ofta har de ett markerat öga i lila eller brunrött. De flesta är diploida och alla är dormant, dvs. de vissnar ned på hösten. Namnet Siloam kommer från den ort i Arkansas, Siloam Springs, där Pauline Henry bodde och verkade.


’Siloam Ury Winniford’
har en färg som närmast kan beskrivas som beige – en ovanlig färg bland blommor.
Med sina 3,25” (7 cm) räknas den som Small men blommorna på bilden är inte större än 6 cm.


’Siloam Virginia Henson’
är också Small 4” (10 cm). Ljust rosaaprikos med korallfärgat öga och gult svalg.
Näpen och sockersöt. Hos mig blir även dessa blommor ca 6 cm.

Inlägg av: A-C